OKTOBER 1996

40-årsjubiléum i skymundan.

Mobiltelefonen i dag är en allemansvara för närmare en fjärdedel av Sveriges befolkning. Få anar att detta tidens tecken faktiskt fyller 40år i år.

MTA, världens första helautomatiska mobiltelefonsystem, lanserades 1956. Ericsson Radio Systems föregångare, Svenska Radio AB (SRA), fanns med i utvecklingsarbetet.

Det hela började med radions urfader - italienaren Marconi - som för hundra år sedan lyckades med trådlös telegrafering. I slutet av 1920-talet började amerikanska polisen med mobilradio i kampen mot gangsterväldet. Och snart användes kommunikationsradio även av ambulanser, brandbilar, taxibilar och åkerier.

Efter andra världskriget ökade användningen och i Sverige kom önskemål om vidarekoppling från mobilradionäten till telefonnätet.

Televerket satte civilingenjören Sture Lauhrén att utveckla ett så kallat biltelefonsystem. SRA deltog i arbetet att ta fram basstationema och de mobila enheterna.

Provanläggning

En första provanläggning sattes Upp i Stockholm 1950. Men först 1956 kunde ett färdigt system lanseras i Stockholm och Göteborg och begreppet mobiltelefon infördes. Systemet kallades MTL, som stod för mobiltelefon Lauhren. Det officiella namnet blev MTA

- Det var det första helautomatiska mobiltelefonsystemet där man med fingerskiva kunde styra växlar och teknik för att direkt nå fram till en abonnent på telenätet. Det fungerade alldeles utmärkt, säger pensionerade ingenjören Hans Sköld som började på SRA 1955 och jobbade med kommunikationsradio.

I slutet av 1956 fanns det i Stockholm 19 abonnenter och i Göteborg 8. Mobiltelefonerna användes främst i läkarbilar, bankbussar och direktionsbilar.

MTA använde frekvenser inom 160 Mhz-bandet. Sjävla mobilutrustningen vägde 40 kilo. Och eftersom radio- och relädelarna sattes i bagageluckan blev det en bra balast i vintertrafiken för dåtidens bakhjulsdrivna bilar. Ett extra bilbatteri sattes in för själva mobiltelefonen.

Gratis samtal

Till en början fanns inget system betalt för mobiltelefonsamtalen. Senare infördes samma samtalstaxa som för vanlig telefon - plus en radiosamtalsavgift på 6 öre för var tjugonde sekund. Själva mobiltelefonutrusmingen hyrdes ut av televerket, mot en inträdesavgift om 1750 kronor. Till det kom en kvartalsavgift på 375 kronor där allt underhåll ingick.

- Relätekniken gjorde att det tog tid att koppla upp samtal, men det löstes genom ett nytt system som byggde på tonsignalering, säger Hans Sköld.

Televerksingenjören Ragnar Berglund utvecklade systemet MTB som infördes i mitten av sextiotalet i Stockholm, Göteborg och senare även i Malmö. Sammanlagt med MTA fanns inte mer än ett par hundra abonnenter i Sverige - trots ett starkt kundtryck.

- Det fanns inte teknik för att automatiskt koppla samtal mellan olika städer, och istället för att bygga ut de befintliga systemen utvecklades ett provisoriskt system där telefonister i särskilda betjäningscentraler kopplade samtalen, berättar Olle Gerdes, före detta radiodirektör på Televerket.

Det provisoriska systemet, MTD, startade i Mellansverige 1971 och blev sedan så gott som landstäckande med cirka 20000 abonnenter. Samtidigt fortsatte utvecklingsarb tet med ett helautomatiskt mobiltelefonsytem.

SRA-chefen Åke Lundqvist insåg tidigt mobiltelefonins möjligheter och från televerkets sida jobbade Östen Mäkitalo åt samma håll. Ny teknik och nordisk samarbe banade så väg för introducerandet av NMT 450-systemet som lanserades 1981. Resten är historia.

Artikelförfattate: NILS SUNDSTRÖM